Men ibland satte jag mig i alla fall på sängen…

Tänk dig att du befinner dig i ett mycket litet rum, ni är tre personer. Det finns tre sängar, i övrigt inga möbler. Från det att du stiger upp på morgonen till det att du lägger dig på kvällen får ni inte sitta eller ligga på sängarna. Ni måste antingen stå upp i rummet eller sitta på golvet.

Inne eller ute – livet efter sex års fängslan

För fem år sedan ordnade vår Amnestygrupp vår första manifestation för de 75 som fängslades år 2003 på Kuba. I år var det dags igen. Satte mig och började gå igenom olika personer vi varit i kontakt med genom åren och som skulle kunna vara intresserade av att delta i år.

Efter ett antal sökningar på nätet samt telefonsamtal slogs jag av vad mycket som hänt i allas våra liv. En vänsterpartist hade gått från riksdagsledamot till landshövding. En kristdemokrat från ungdomsförbundet satt nu och väntade på att hans barn skulle födas vilken dag som helst. Själv höll jag på att förbereda tvåårsfirandet av min dotter. Mycket hade förändrats under dessa år – åtminstone för oss ute i det fria.

Det blev smärtsamt påtagligt vilket stort ingrepp ett mångårigt fängelsestraff innebär i en människas liv. Allting stannar liksom upp, medan resten av världen snurrar vidare. Barn föds, växer upp, träffar vänner, kärestor, flyttar hemifrån, medan det egna livet mest består av att man åldras – och det fort.

Vinst i vårdföretag

- Det är ju våra skattepengar, förklarade min sosse-kompis, apropå vinstförbudet för företag inom vård och omsorg.
- Men det är ju inte bara vård den offenliga sektorn köper för våra skattepengar, svarade jag. Det handlar ju om allt från kopieringsapparater till vägar. Där har vi inga som helst restriktioner för hur mycket vinst de får ta ut. Inom byggbranschen tjänar de så mycket att de spyr vinst (också i dessa tider…).

23 miljarder till kidsen eller bostad till pappa

-Sparar du något till Larven utöver barnbidraget? frågade min kompis mig för ett tag sedan. Jag blev helt chockad. Vårt barnbidrag om 1050 kronor per månad gick rakt in i den vanliga kassan. Inte för att vi är särskilt fattiga och inte kan undvara pengarna, utan helt enkelt för att vi inte har tänkt tanken att dessa pengar skulle kunna avsättas till vår dotter.

226.800 kronor skulle hon ha på sitt sparkonto på sin 18-årsdag om vi satte in hela barnbidraget. Det är en otroligt hög summa att ha på sitt sparkonto, något som många människor bara kan drömma om. Det fick mig att börja fundera på klass och rättvisa och det socialdemokratiska mantrat om generell välfärd.

Jag kan faktiskt inte tycka att det är rätt att vissa barn ska få så mycket pengar av staten. Jag tycker tvärtom att det är avskyvärt. Barn i välbärgade hem med goda kontakter flyttar efter sin 18-årsdag in i en bekant till familjens hyreshus inne i stan med reglerad hyra på några få tusenlappar i månaden och 200.000 kronor på fickan att bränna på kläder och nöje. Barn i fattiga familjer äter upp och bajsar ned sitt barnbidrag vart efter det kommer in på kontot. När det blir dags att flytta är det bostadsbrist och han eller hon får nöja sig med en nybyggd svindyr lägenhet långt utanför stan.

Socialdemokraternas skygglappspolitik är så avskyvärd. Nej, jag tycker inte att det är okej att staten spenderar 23 miljarder på barnbidrag som en stor del av mottagarna inte behöver.

Det är särskilt bestickande med tanke på hur många unga vuxna som avvaktar med att skaffa barn för att de inte har något tryggt boende och hur många ungdomar som bor kvar hos sina föräldrar för att de inte har råd med de nybyggda lägenheterna eller inte har möjlighet att bosätta sig långt utanför stan.

Och det är fruktansvärt med tanke på att nästan en tredjedel av de 17.800 hemlösa människorna i Sverige är förälder till barn under 18 år.

Läxa: Hur många bostäder räcker 23 miljarder till?

Om detta inte är tortyr, vad är då tortyr

Tortyr är något så fruktansvärt att det knappt går att tänka på det. Kanske är det därför vi har så svårt att ta ordet i vår mun. Kanske hoppas vi innerst inne att tortyr är något som tillhör det förgångna, som inte har något med den verklighet vi lever i idag.

Amnesty definierar tortyr som ”ett medvetet överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Det innebär att utsätta en individ för olaglig och oförsvarlig smärta och förödmjukelse.” På listan över exempel över tortyrmetoder finns skenavrättning och nära på strypning och drunkning med. Trots det så benämns den här typen av metoder ofta som tortyrliknande metoder – inte som tortyr.

Det svenska försvarets presschef, Roger Magnegård, är den senaste i raden. Efter att Uppdrag granskning tagit upp ett fall med en skenavrättning i Kongo säger han så här:
-Såvitt vi vet förekom ett förhör, som inte genomfördes av svenska soldater, där det användes tortyrliknande metoder. (citatet kommer från svt.se).

En möjlig förklaring skulle kunna vara att han vill förminska ansvaret hos de svenska soldater som bevittnade händelsen. Men det är inte bara de som har motiv att förminska allvaret i tortyren som använder begreppet tortyrliknande.

Även bland journalister finns en tendens att skriva tortyrliknande istället för tortyr, särskilt om förövaren, precis som i tidigare nämnt fall är västerländs. I en DN-artikel har man gjort en intressant distinktion där Abu Ghraib var tortyrcentrum under Saddams tid och när det sedan övergick i Amerikanska händer så var det istället förolämpande och tortyrliknande verksamhet som pågick där.

Jag ska inte förminska de skillnader som finns i hur allvarlig tortyr kan vara. Tortyr är dock alltid tortyr, även om det finns tortyr som är värre.