Tortyr är något så fruktansvärt att det knappt går att tänka på det. Kanske är det därför vi har så svårt att ta ordet i vår mun. Kanske hoppas vi innerst inne att tortyr är något som tillhör det förgångna, som inte har något med den verklighet vi lever i idag.
Amnesty definierar tortyr som ”ett medvetet överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Det innebär att utsätta en individ för olaglig och oförsvarlig smärta och förödmjukelse.” På listan över exempel över tortyrmetoder finns skenavrättning och nära på strypning och drunkning med. Trots det så benämns den här typen av metoder ofta som tortyrliknande metoder – inte som tortyr.
Det svenska försvarets presschef, Roger Magnegård, är den senaste i raden. Efter att Uppdrag granskning tagit upp ett fall med en skenavrättning i Kongo säger han så här:
-Såvitt vi vet förekom ett förhör, som inte genomfördes av svenska soldater, där det användes tortyrliknande metoder. (citatet kommer från svt.se).
En möjlig förklaring skulle kunna vara att han vill förminska ansvaret hos de svenska soldater som bevittnade händelsen. Men det är inte bara de som har motiv att förminska allvaret i tortyren som använder begreppet tortyrliknande.
Även bland journalister finns en tendens att skriva tortyrliknande istället för tortyr, särskilt om förövaren, precis som i tidigare nämnt fall är västerländs. I en DN-artikel har man gjort en intressant distinktion där Abu Ghraib var tortyrcentrum under Saddams tid och när det sedan övergick i Amerikanska händer så var det istället förolämpande och tortyrliknande verksamhet som pågick där.
Jag ska inte förminska de skillnader som finns i hur allvarlig tortyr kan vara. Tortyr är dock alltid tortyr, även om det finns tortyr som är värre.
