Love, Peace and Bullying

Love & Peace-festivalen i Borlänge har som sitt budskap: Mångfald, Gemenskap och Förståelse. Skulle kanske lägga till ordet Särbehandling, efter att ha hört om partiernas placering på området. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har enligt en bekant fått sina tält precis innanför entrén. Moderaterna och Folkpartiet bakom bajamajorna. Föga smickrande. Men vem vet. Kanske festivalens bullying av borgeliga partier ger motsatt effekt. Deltagarna går förmodligen oftare och pissar än de går ut och in från festivalens område…

Släktskap krav för att få kritisera diskriminering av homosexuella?

Det är väl bara att gratulera kubanerna att någon i familjen Castro – hon är dotter till nuvarande diktatorn Raoul - har någon typ av koll på mänskliga rättigheter. Huruvida hon avgränsat sig till bara homosexuellas rättigheter förtäljer inte historien, men det är väl ganska troligt i och med att det är Svensk Kubanska föreningen som bjuder in…

STOCKHOLM
	SEX OCH SOCIALISM PÅ KUBA
	Mariela Castro     Mariela Castro är pedagog och sexolog och chef för Cenesex, Kubas Centrum för sexualupplys­ning, som fått internationell uppmärksamhet för sitt arbete mot homofobi, för HBT-personers rättigheter och frihet från diskriminering och förebyggande av HIV/AIDS.     Hon kommer till Stockholm på väg till den in­ternationella konferensen ”SexoGöteborg 2009” den 20-25 juni organiserad av World Association for Sexual health, WAS, i vars rådgivande kommitté hon ingår.     Tolkning till svenska     Tisdag 16 juni kl. 18:00 ABF-huset Sveavägen 41 Arr: Svensk-Kubanska Föreningen Stockholm & ABF Stockholm

Men ibland satte jag mig i alla fall på sängen…

Tänk dig att du befinner dig i ett mycket litet rum, ni är tre personer. Det finns tre sängar, i övrigt inga möbler. Från det att du stiger upp på morgonen till det att du lägger dig på kvällen får ni inte sitta eller ligga på sängarna. Ni måste antingen stå upp i rummet eller sitta på golvet.

Inne eller ute – livet efter sex års fängslan

För fem år sedan ordnade vår Amnestygrupp vår första manifestation för de 75 som fängslades år 2003 på Kuba. I år var det dags igen. Satte mig och började gå igenom olika personer vi varit i kontakt med genom åren och som skulle kunna vara intresserade av att delta i år.

Efter ett antal sökningar på nätet samt telefonsamtal slogs jag av vad mycket som hänt i allas våra liv. En vänsterpartist hade gått från riksdagsledamot till landshövding. En kristdemokrat från ungdomsförbundet satt nu och väntade på att hans barn skulle födas vilken dag som helst. Själv höll jag på att förbereda tvåårsfirandet av min dotter. Mycket hade förändrats under dessa år – åtminstone för oss ute i det fria.

Det blev smärtsamt påtagligt vilket stort ingrepp ett mångårigt fängelsestraff innebär i en människas liv. Allting stannar liksom upp, medan resten av världen snurrar vidare. Barn föds, växer upp, träffar vänner, kärestor, flyttar hemifrån, medan det egna livet mest består av att man åldras – och det fort.

Vinst i vårdföretag

- Det är ju våra skattepengar, förklarade min sosse-kompis, apropå vinstförbudet för företag inom vård och omsorg.
- Men det är ju inte bara vård den offenliga sektorn köper för våra skattepengar, svarade jag. Det handlar ju om allt från kopieringsapparater till vägar. Där har vi inga som helst restriktioner för hur mycket vinst de får ta ut. Inom byggbranschen tjänar de så mycket att de spyr vinst (också i dessa tider…).